Religion

gudstjanst_1

Synagogan – judarnas gudstjänstlokal

tora_1

Bönböcker från Tyskland

tora_2

Torarulle – skriven på hopfogade ark av pergament

tora_3

Torabindel

tora_5

Torasköld och pekare tillhörande Norrköpings synagoga

tora_4

Torarulle klädd med toramantel. I förgrunden stavprydnader
till torarullen

Judendomen är monoteistisk religion (tron på en enda Gud). Gud är allsmäktig och hela universums skapare (1 Mos 1:1-31). Gud har gett det judiska folket Toran, läran, med alla bud att följa. Dessa föreskriver hur man bör handla gentemot sina medmänniskor, sin omvärld och Gud, men inte hur man bör tro. Det finns på så sätt inga dogmer i judendomen, och därmed många diskussioner bland judar om vad exempelvis tro innebär.

Utvaldheten
Enligt Toran (2 Mos 19:5-6 och 5 Mos 7:6-7) har Gud utvalt judarna till sitt egendomsfolk. Detta har ibland utnyttjats i antisemitiskt syfte för att påstå att judarna anser sig förmer än andra. Ingenting kan vara mer felaktigt. Utvaldheten innebär att judarna anförtrotts uppgiften att följa Guds lära. Utvaldheten har alltså endast religiös innebörd och har ingen tillämpning på det världsliga området.

Bibel, Tora och Talmud
Den judiska Bibeln består av de fem Moseböckerna (Tora), Profeterna (Neviim) och Skrifterna (Ketuvim). De hebreiska orden för dessa delar bildar akronymen Tanach, som den judiska Bibeln ibland kallas.

Ordet Tora kommer av det hebreiska ordet ”lära”, och har två skilda betydelser. Å ena sidan är Tora de fem Moseböckerna, som ingår in den judiska Bibeln. Å andra sidan används begreppet i en vidare bemärkelse, som ett samlingsbegrepp på hela den judiska läran.

Enligt traditionen skall det judiska folket ha fått Toran för mer än 3000 år sedan efter uttåget ur Egypten. Toran anses ha gudomligt ursprung, men lagd i människans händer för att ständigt tolkas på nytt, som beskrivs i den rabbinska litteraturen; ”utforska Läran och utforska den omigen, allt finns i den” (Pirke avot 5:25).

Man talar om två sorters Tora – den skriftliga och den muntliga. Tanach är den skriftliga Toran, men den muntliga kom så småningom, på 200-talet, också att skrivas ned, och samlades då i ett verk som kallas Mishna. Den muntliga Toran är mycket kortfattad i skrift, och har därmed gett upphov till många tolkningar och diskussioner. På 400-talet samlades Mishnan och dess kommentarer i ett verk som kallas Talmud Jerushalmi (den jerusalemitiska eller den palestinska Talmud), som namnet till trots tillkom i Tiberias. På 500-talet skedde detsamma med de diskussioner som uppstått i Babylonien. Denna kallas den Talmud bavli (den babyloniska Talmud), och anses ha större auktoritet än sin föregångare. Båda är skrivna på arameiska, det i området talade språket på den tiden.

De båda Talmud är uppbyggda enligt samma struktur. Det finns sex ämneskategorier som kallas sedarim (ordningar, sing. seder), vilka i sin tur är indelade i masechtot (traktat, sing. masechet). Även dessa är i sin tur indelade i mindre kapitel. Den minsta beståndsdelen kallas också den för en mishna, vilket är en del av Mishna – den muntliga Toran.

Toraläsning
Högläsning ur Toran ingår som ett moment i den judiska gudstjänsten, vid morgon­gudstjänsten på sabbat och helgdagar samt på måndagar och torsdagar. Eftersom texten i Toran saknar vokaler och föredragningen skall vara melodisk enligt ett visst notsystem, krävs särskild utbildning för uppgiften.

Toran är för ändamålet indelad i veckoavsnitt, oftast så att den är genomgången på ett år, men i vissa församlingar på tre år. Den som går regelbundet i synagogan får alltså Toran upprepad för sig varje år så länge han eller hon lever.

Torarulle
Högläsningen ur Toran sker från en torarulle, ej en tryckt bok. Toran är handskriven på pergament av en särskild skrivare, som använder fjäderpenna och ett särskilt bläck. Toran måste vara felfri och i helt skick. Den är skriven på hebreiska, som läses från höger till vänster. Texten saknar som förut nämnts vokaler, och vissa bokstäver är särskilt dekorerade. Pergamentarken är fästade vid två stavar av trä, på så sätt att man kan rulla fram ny text allteftersom läsningen fortskrider.

När Toran inte används förvaras den tillsammans med synagogans övriga torarullar i ett toraskåp, den så kallade arken.

Toratillbehör
Eftersom Toran anses helig och av stor betydelse är de olika ting som hör till en torarulle i regel mycket vackert och konstnärligt utformade.

Torabindel
En bindel håller trästavarna med textarken hoprullade när torarullen inte är i bruk. I vissa traditioner är bindeln gjord av ett särskilt tygstycke gjort till en nyfödd pojkes ära. Dessa bindlar är ofta vackert dekorerade med text och bilder, och kallas wimpel.

Toramantel
Enligt den östeuropeiska traditionen är torarullen när den ej används iförd ett vackert dekorerat tygfodral kallat toramantel. Det förekommer även i andra traditioner att fodralet är tillverkat av trä, silver eller andra hårda material.

Stavprydnader
Toran har i regel prydnader av silver på den övre delen av stavarna, s.k. rimonim (”granatäpplen”). Dessa prydnader är ofta försedda med klockor, som pinglar när torarullen bärs runt i synagogan.

Torasköld
Toraskölden hängs på framsidan av torarullen utanpå toramanteln med kedjor från stavarna. Den är i allmänhet av silver.

Torapekare
Torans textark får ej beröras med fingrarna. För att kunna följa raderna vid läsningen används därför en pekare. Den har oftast formen av en hand med utsträckt pekfinger. Smal och spiraliknande, vanligen av silver, ibland besatt med ädelstenar. När Toran är hoprullad hängs pekaren över torastavarna som extra prydnad.

Kallelse till Toran
Det är en ära att kallas till Toran vid gudstjänsten. Men får en s.k. alija (”uppstigning” på hebreiska).

Judendomens förhållande till kristendomen
Det för dagens judendom och kristendom gemensamma framgår ur det faktum att båda har sin upprinnelse och sin källa i den antika judendomen. Jesus, Paulus och apostlarna, de som lagt grunden för kristendomen, föddes och levde som judar av sin tid. Gemensam helig text för bägge religionerna är den hebreiska Bibeln, av kristna kallad Gamla Testamentet.

Dåtidens judendom kom med tiden att utvecklats till två självständiga religioner, kristendom och rabbinsk judendom. Detta innebär att de båda religionerna i vissa avseenden går isär och förkunnar skiljaktiga läror. Vad är det då som i huvudsak skiljer judendom och kristendom åt?

En viktig skillnad är att medan judendomen är byggd på den omedelbara förbindelsen mellan individen och Gud, är kristendomen byggd på Kristi medlarskap mellan Gud och människa. En annan skillnad är att judendomen ser människans uppgift bestå i att genom att följa buden försöka förverkliga Guds rike här på jorden, medan det av Jesus åtrådda Guds rike inte är av denna världen. Ytterligare en viktig skillnad är att Kristus – Frälsaren, som genom sin offerdöd tog på sig hela mänsklighetens synder – är oförenlig med judarnas religiösa grundbegrepp. Den troende juden väntar alltjämt på sin frälsare, på Messias.

En betydelsefull aspekt i judendomens förhållande till kristendomen är den spänning som i snart 2000 år rått mellan de båda religionerna och som ofta stegrats till hat och förföljelse av judar. I denna korta skrift kan endast antydas hur detta spänningsförhållande kommit att medverka till den sociala och politiska antisemitism som senare tiders historia uppvisar och som ledde till Förintelsen.



Powered by WordPress. Designed by WooThemes