Juden Jesus

jesus_affisch

© Sandra Praun

2013.01.14 – 2013.09.30

Vem var Jesus? Vilket samhälle levde han i? Vilka strömningar påverkade honom? Dessa är några av de frågor som Judiska Museet söker svaren på i sin utställning Juden Jesus. För att finna svaren bildade vi en utställningsgrupp bestående av: Åke Bonnier, Tord Fornberg, Ulf Hirsch, Morton Narrowe, Yael Fried och undertecknad vid Judiska Museet.

Under drygt ett år pågick samtalet om utställningskonceptet och -innehållet i gruppen. Först lite spretigt och senare med ett tydligt historiskt vetenskapligt spår. Vi ville alla komma personen Jesus nära och förstå hans livsbetingelser och drivkraft. I mitt tycke var dessa månatliga utställningsmöten vitala, mycket lärorika och synnerligen stimulerande. Jag vågar nog påstå att alla involverade fann samtalen berikande. Även Göran Larsson blev senare en del av utställningsteamet, fastän på avstånd, eftersom han är bosatt i Jerusalem.

Arbetet i utställningsgruppen har således varit gränsöverskridande och unikt. Detta är den första gången i Sverige som kristna och judiska företrädare samarbetar på ett så konkret sätt. Just det faktum att alla i utställningsteamet haft djup kunskap och olika insikter i ämnet och om vad vi velat uppnå har varit nödvändigt för att Judiska Museet skulle kunna presentera en tydligare bild av vem Jesus var som människa. Utställningen har därigenom kunnat bli mångfacetterad och mycket intressant! Så även katalogen, till vilken utöver Åke Bonnier, Tord Fornberg, Göran Larsson och Morton Narrowe även Irit Dagan, Kristian Göransson samt Karin Zetterholm skrivit artiklar och bidrag.

Det har varit en stor utmaning att ta sig an ämnet att berätta om Juden Jesus – inte minst med tanke på att ambitionen varit att skapa en historisk, vetenskaplig utställning. De skriftliga källorna om Jesus liv utgörs huvudsakligen av Nya Testamentets böcker. Josefus Flavius bekräftar i sina skrifter om judarnas historia att Jesus funnits. Men även arkeologiska fynd från Jesu tid bidrar till ökad förståelse av livsvillkoren under andra templets tid då Jesus levde. I museets utställning visas sådana tvåtusen år gamla föremål från både Medelhavsmuseet, Kgl Myntkabinettet, Israel Museum och Bible Lands Museum i Israel och från privata ägare.

Judiska Museets utställning, som formgivits av Anna Skagerfors, gestaltar judarnas liv i Judéen och Galiléen under det romerska styret. Vi får lära känna Jesus från födseln till den tragiska korsfästelsen. Judiska Museet arbetar dagligen med att motverka antisemitism och öka toleransen mellan människor. Utställningen Juden Jesus blir en plattform för interreligiösa samtal och föreläsningar om vårt gemensamma arv!

Det är vår förhoppning att utställningen skall väcka nyfikenhet och stimulera till vidare samtal. En dylik utställning har aldrig tidigare presenteras i Sverige!

Sist, men inte minst, ett stort och varmt tack till utställningsgruppen, författare till artiklar i katalogen och alla som generöst bidragit med finansiering och utlån till utställningen! Utan era bidrag hade utställningen inte kunnat förverkligas!

Utställningskommitté:

Åke Bonnier, biskop
Tord Fornberg, docent i nya testamentets exegetik
Yael Fried, informatör och projektutvecklare
Ulf Hirsch, överläkare, idégivare
Yvonne Jacobsson, museichef och producent
Morton Narrowe, överrabbin emeritus

Utställningsbyggnation:

Anders och Sören Broberg, Håkan Ledberg och Håkan Magnusson vid
Byggnadsfirma Per Olsson, byggnation, ljussättning och måleri
Yael Fried, redigering
Karl Gabor, katalog och layout
Kristian Göransson, katalog- och föremålstexter
Leif Hasselgren, översättning
William Jewson, översättning
Göran Larsson, utställningstexter
Sandra Praun, affisch
Anna Skagerfors, scenografi

Judiska Museet får verksamhetsstöd från:

Kulturdepartementet, Stockholms Stads kulturförvaltning, Stockholms läns landstings kulturnämnd, Stockholms Judiska Församling och Barbro Osher Pro Suecia Foundation. Judiska Museets Vänförening stöder museets verksamhet på flera plan, bl.a. finansiellt.

Judiska Museet i Stockholm tackar för generöst bidrag till utställningen Juden Jesus från:
The Jewish Museum in Stockholm would like to thank the following for their generous contribution to the exhibition Jesus the Jew:

Åke Bonnier
Lunds Missionssällskap
Matteus Församling
Probitas – Immanuelskyrkans Förvaltnings AB
Rakel och Dagmar Grünbergs Stiftelse
Sensus Studieförbund
Stiftelsen Doris och Göran Nisells fond
Stiftelsen Längmanska Kulturfonden
Statens Kulturråd
Embassy of Israel

Ett varmt tack till nedanstående långivare och övriga personer som möjliggjort utställningen:
We would like to thank the following people, organizations and companies for making the exhibition possible:

Osnat Bachman
Åke Bonnier
Samuel Borg
Anders Broberg
Sören Broberg
Ingrid och Ove Cassel
Irit Dagan
Tord Fornberg
Karl Gabor
Baruch Gian
Kristian Göransson
Karin Hedner Zetterholm
Jan Herdevall
Ulf Hirsch
Kgl Myntkabinettet
Göran Larsson
Håkan Ledberg
Jan-Eric Levy
Håkan Magnusson
Stephanie och Dan Mangell
Medelhavsmuseet
Morton Narrowe
Paideia, The European Institute for Jewish Studies in Sweden
Uri Rothman
Anna Skagerfors

Varmt välkomna!

Yvonne Jacobsson
Museichef

jesus_loggor

…………………………………………………………………………………………………………….

jesus_benknota

Hälben och spik från ”Jochanans, Hagkols sons”, benkista. Första århundradet e.v.t. ©Israel Museum

Jesus och den tid han levde i

Den rådande religionen i det land i vilket människan Jesus av Nasaret föddes för 2000 år sedan var en judendom, som ännu inte hade utkristalliserats till någon dominant ortodoxi. Alla inriktningar inom judendomen vid den tiden var grundade på två trossatser/principer, som förenade alla strömningar och alla sekter, men varje gruppering hade sitt eget sätt att tolka dessa principer.

Forskare och historiker anser idag att de flesta människor i landet Israel vid Jesu tid var religiösa, men inte tillhörde någon av de aktiva politiska, eller asketiska, grupperingarna. Fariséerna, sadducéerna, esséerna, den sekt vars ledare i Qumran skrev dödahavsrullarna, seloterna och en hel del andra partier och samfund, som vi inte ännu känner till delade med resten av folket tron på Bibelns gudomliga ursprung och att Gud har etablerat ett förbund med det judiska folket. Inbördes trodde var och en av dessa grupperingar att den ensamt ägde den korrekta och sanna tolkningen av torans (de fem Moseböckernas) lagar och bestämmelser. Men ingen skulle tvivla på alla de andras judiskhet. De var alla trosfränder och de alla hyste ett slags tolerans mot alla de andra. De beklagade de andras ”blindhet”, men inte deras rätt till egen tolkning.

Landet Judéen (ganska långt efter Jesus död ändrade romarna landets namn till Palestina) var ockuperat och befolkningen betalade höga skatter, men för det mesta fick judarna utan främmande inblandning efterleva sin religion. Ändå fanns det vid Jesu tid många grupper som väntade att Gud snart skulle ingripa och upprätta sitt fredsrike på jorden. Hur detta skulle ske var oklart men många väntade en messias, en människa som med Guds hjälp skulle lyckas förändra världen en gång för alla. Att detta gudsrike skulle nalkas var ett budskap som Johannes döparen, Jesus av Nasaret samt många fler predikade. Johannes döparen och Jesus uppmanade till religiösa gärningar, till ånger, bot och bättring till skillnad från seloterna och andra som uppviglade till våldshandlingar och krig.

Jesus var en folklig judisk ledare av sin tid, som förutom att vandra genom Galiléen och predika, också förväntades bota de sjuka och uträtta mirakel. Men viktigare än sådana underverk var Jesus bibelutläggningar som anammades av hans lärjungar och som förkastades av ledare för de andra religiösa strömningarna. Hans tragiska korsfästelse kan bäst förklaras som ett misstag orsakat av romernas oförmåga att skilja mellan olika slags judisk messianism. Skämtet ”judarnas konung” inristat på korset ger uttryck för Roms oförmåga att förstå den, Jesusrörelsen.

Text skriven av Morton Narrowe,
överrabbin emeritus

…………………………………………………………………………………………………………….

00000008-01

White crucifixion 1938 ©Marc Chagall ®/BUS 2013 Art institute of Chigaco

Jesus som jude

En av de största anledningarna till fördomar mellan judar och kristna är brist på kunskap om Jesus judiska värld. Inget är dock mera uppenbart än att han föddes av en judisk mor (före år 4 f.v.t. medan Herodes den Store fortfarande var i livet), omskars på åttonde dagen, lösköptes efter en månad (från plikttjänstgöring i templet) och växte upp i ett religiöst judiskt hem. Lukas berättar att han redan vid tolv års ålder fick Jerusalems judiska skriftlärda att häpna över hans djupa kunskaper. När han sedan i trettioårsåldern framträdde som lärare gjorde han många förundrade över sin lärdom och förmåga att levandegöra det bibliska budskapet. Ryktet att han botade sjuka och utförde under medförde också att stora skaror samlades kring honom.

Jesus mötte även kraftigt motstånd, framför allt från fariséer och skriftlärda. Debatterna gällde dock tolkningen och tillämpningen av bibeltexter – exempelvis vad som var tillåtet och inte på sabbaten – men aldrig själva Skriften som sådan. Den stora tvistefrågan var också om han levde upp till de olika förväntningar som rådde bland judarna om vem Messias skulle vara och vad han skulle göra. Här gick uppfattningarna isär, vilket blev uppenbart alldeles särskilt i samband med hans död på korset. De som tolkade denna som en försoningsdöd och trodde att han uppstått på tredje dagen var dock även de judar, liksom de första församlingarna av Jesustroende.

Text skriven av Göran Larsson,
docent

…………………………………………………………………………………………………………….

Invigningstal, Morton Narrowe

Utställningen Juden Jesus – en ny och mer balanserad början

Utställningen Juden Jesus – en ny och mer balanserad början. Ungefär ett år efter min ankomst till Stockholm i juli 1965 höll jag i synagogan en predikan, där jag nämnde Jesus och citerade Nya Testamentet. Efter gudstjänsten kom Leopold Adler, en trogen synagogbesökare och ett mycket stort stöd för mig och hela familjen Narrowe, fram till mig och sade något underligt. Han sa något som jag aldrig glömt och jag tror att ni också kommer att minnas hans ord, även efter dagens invigning. Han sade att när han hörde Jesus’ namn i en predikan visste han att han befann sig i en liberal synagoga. Omedelbart därefter förklarade han för mig denna dunkla kommentar. Han sade att Jesus var mycket populär i vissa synagogor i Tyskland innan han på 1930 talet flyttade till Sverige. Det var liberala rabbiner som vid nästan varje tänkbart tillfälle citerade Jesus och inte så sällan även predikade om Jesus.Jag förstod hans mening och blev oerhört ledsen. Leopold Adler hade upplevt försök av Martin Buber, Franz Rosenzweig, Joachim Printz, Leo Baeck och många fler kunniga judar i Tyskland och Tjeckien att i sin tids judiska religion finna en plats för rabbinen Jesus. Dessa stora judiska religionslärare ville etablera en ömsesidig dialog med de katolska och protestantiska kyrkorna i ett oroligt Tyskland alltmedan Hitlers brottslingar bredde ut sig i samhället och till sist tog över makten. Responsen från kristna dialogpartners var svag eller uteblev helt. Judarna ropade förgäves på hjälp. Jesus lärjungar övergav Jesus folk.Idag försöker vi igen. De judar som har planerat denna utställning vill ge plats i judisk religion för Jesus som religionslärare. Frälsaren Jesus och Jesus Messias hör hemma i områden utanför historiens fakta. Dessa begrepp är tros frågor och av denna anledning står utanför det vi nu försöker göra.De kristna experter som har medverkat till denna utställning har velat se på den historiska Jesus’ judiska rötter och hur dessa rötter har påverkat Jesus’ etiska och juridiska lära. De, på samma sätt som vi judar har gjort, har avsiktligt utelämnat det teologiska och det teleologiska. Alla vi i planingskommittén har kommit överens om att också bortse från det som under historiens gång har gjorts i Jesus namn, det positiva såväl som det negativa.
Denna utställning är ett led i ett förnyat och fördjupat försök att åstadkomma det som Buber och de andra stora under hans verksamma år inte lyckades med. Men idag till skillnad från Bubers och Leopold Adlers tid i Tyskland finns det nu, i dagens Sverige en positiv kristen respons i en hel del kyrkoförsamlingar och t.o.m. en aktiv kristen medverkan i en ömsesidig dialog. Kanske kan vi mindre begåvade än Rosenzweig och Buber ha framgång där de stora misslyckades. Må denna utställning hjälpa judar och kristna i detta land ta hänsyn till Jesus’ judiska rötter, så att den historiska Jesus’ etiska och andliga lärdomar, som talade till sökande i hans tid återigen kan tala till oss.Må denna utställning visa oss vägen till ökad sämja och samförstånd i vår tid, i denna vackra stad, i detta välsignade land.Morton Narrowe
Överrabbin Emeritus

…………………………………………………………………………………………………………….

Invigningstal, Åke Bonnier

Jesus – den judiske landsortspredikanten

Vill Du hjälpa till i konfirmandundervisningen? Hon var praktikant i Lidingö församling, född och uppvuxen på annat håll i Sverige och präglad av en teologi som då kändes lite lockande – en teologi som var välstrukturerad. Hon tog hand om undervisningen gällande Bibeln och berättade för konfirmanderna och mig om den röda tråden i Bibeln. Hon sa: Första skapade Gud alla folk, sen utvalde Gud ett folk. Så blev det så småningom en rest kvar och man började tala om Messias. Så kom Messias, d v s Jesus, han samlade en rest, d v s lärjungarna, de var med och skapade ett folk, d v s kyrkan och kyrkans uppgift är att göra alla folk till lärjungar. Det här tyckte jag lät bra. Så var det ju och judarna hade ju på sätt och vis spelat ut sin roll. Det var de kristna och Kyrkan med stort K som nu hade det nya uppdraget att vara Guds folk. Jag hade läst teologi på 80-talet och inte reflekterat så mycket över annat än att Jesus stod i konflikt med judarna. Så skrev ju Rudolf Bultmann, den store exegeten i sin Johanneskommentar som jag läste.I början av 90-talet for jag till Jerusalem och Svenska Teologiska Institutet på en kurs. Jag ville ju komma till det Heliga Landet – till Jesus land. Kursen jag gick på i två veckor hette något i stil med: Att vara präst i ett multireligiöst samhälle. Jag träffade den dåvarande direktorn Åke Skoog och insåg att vad jag lärt mig i Uppsala och vad jag undervisat mina konfirmander om inte var något annat än ersättningsteologi – en teologi som utraderar den judiske Jesus och gör Jesus till en kristen person och som utradera mina judiska bröders och systrars relation till Gud och väg till Gud. Fjäll föll från mina ögon och jag började intressera mig mer och mer för min judiske broder Jesus. Vem var han egentligen? Och efter några år började jag att läsa och skriva. Jesus var ju jude och, som jag brukar säga, och han hade inga planer på att konvertera.Jesus var en mångfacetterad person och knappast lätt att ”fånga in” och etikettera. Bilden av den judiske Jesus rymmer många vinklingar. Den judiske Jesus var en galileisk landsbygdsman som engagerade sig i de marginaliserade människorna, inte som en socialarbetare, men utifrån gudsrikestanken. Dessa marginaliserade, tullindrivare och syndare – var kallade och föredömen då det gällde omvändelsen. De hade bordsgemenskap i Guds rike. Egentligen stod tanken på Guds rikes omedelbara närhet i centrum för juden Jesus, och gudsriket medförde utmaningar gällande fullkomlighet och lagfromhet samtidigt som den som kallades till Guds rike inte kunde vänta sig bekvämlighet utan skulle satsa allt för rikets skull. Med gudsrikets utbredande för ögonen såg nog också den judiske Jesus på sig själv som Messias i den bemärkelsen att han var den som personifierade gudsrikets närvaro och tydligast vittnade om det. Bröt han mot lagen? Därom tvistar de lärde. Bröt han mot sabbatsbudet? Det beror på tolkningstradition av sabbatsbuden. Matföreskrifterna höll han med all sannolikhet också. Jesus var alltså en typisk judisk lärare och karismatiker som disputerade med huvudsakligen fariseer men också med saddukeer.Vad vet vi om de underverk som tillskrevs Jesus? Tämligen lite. Men att avfärda dem såsom varande konstruktioner av en uppståndelsetroende kyrka är mer komplicerat än att anta att juden Jesus med all sannolikhet utförde sådana saker som man på den tiden räknade till underverk. Jesus var nog troligen en judisk karismatiker, en exorcist, läkare, healer. Sedan levde han säkert i en tradition och i ett sammanhang där detta inte var ovanligt. Kanske skulle man våga påstå att det inte var dessa kraftgärningar som var det viktiga utan snarare hans lära, det han ville visa sina samtida på och där de omvittnade gärningarna snarare får en bekräftande funktion.Jesus tycks också ha stött sig med sina samtida. Den egna familjen tycks ha haft problem med Jesus och det är som om han betonar att inget, inte ens familjen, får gå före Guds rikes utbredande. Detta gällde lika för både kvinnor och män. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.Jesus var inte kritisk till sin egen religion. Han var ingen ny religionsgrundare. Kanske skulle man snarare kunna kalla honom för reformator som var kritisk till vissa typer av religionsutövande. Han var jude, ville leva judiskt men betonade samtidigt att det fanns en sak, en huvudsak, som var viktigare än allt annat och det var Guds rike som mycket väl kan ha utmanat till det som juden Jesus på olika sätt poängterade: teshuvah (omvändelsen), emunah (gudstillit) och gudsunderkastelse.Nu är jag glad att det i bild och skrift har kunnat tas fram en utställning om Juden Jesus, min judiske bror som jag önskar att så många ska få lära känna. Tack för att jag fått vara med i goda samtal och diskussioner!

Åke Bonnier
Biskop

…………………………………………………………………………………………………………….

Invigningstal, Tord Fornberg

Några pionjärer för judisk-katolsk förståelse

Vi vet alla, att historien om judisk-kristna relationer är en mörk historia, präglad av ömsesidig misstänksamhet och ofta av fiendskap. Det var framför allt under korsfarartiden som förhål landet mellan judar och kristna tog en allvarlig vändning till det sämre. Korsfararna visade sig snart från sin sämsta sida och lät sitt ”kristna” nit gå ut över den judiska befolkningen längs Rhen och Donau; det fanns ju ”otrogna” på närmare håll än i det Heliga landet. Denna karakterisering av det judiska folket som otroget har sedan levt kvar ända in i våra egna dagar.Det var först år 1959 som den då nytillträdde påven Johannes XXIII tog bort attributet ”otrogna” ur den katolska långfredagsliturgin. Som nuntie på Balkanhalvön åren 1925–1944 hade han upplevt nazismens vedervärdigheter, och han var på det klara med att historien aldrig mer får upprepa sig. Därför tog han ytterligare ett initiativ; han uppdrog åt den åldrige kardinal Augustin Bea att utreda frågan om vem som kan sägas bära skulden till Jesu död. Under två årtusenden har man velat skuldbelägga det judiska folket, också alla senare generationer. Och man har åberopat sig på en bibeltext: I Matteus 27:25–26 kan man läsa, hur pöbeln på den romerske prefekt en Pontius Pilatus gårdsplan tog på sig skulden för dödsdomen över Jesus: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.” Beakonstaterade, självklart som det kan synas idag, att ingen kan dra in andra än sig själv i skulden. De som den ödesdigra fredagsmorgonen ropade ”Han skall korsfästas!” är skyldiga, inga andra, absolut inte kommande generationer.Några år gick, och vi har kommit fram till år 1963. Johannes XXIII låg döende i Vatikanen, vilket världspressen förvisso uppmärksammade. Men vad man inte uppmärksammade var, att Roms store överrabbin Elio Toaff begav sig till Petersplatsen för att be för den döende påven. Toaff hade sett, att med Johannes XXIII hade ett blad vänts i de katolsk-judiska relationerna, och att man kunde se fram mot en bättre framtid tillsammans. Det var modigt gjort av den då unge överrabbinen att sträcka fram handen, och det noterades förvisso i Vatikanen.Tjugo år gick. Tre påvar hann dö, tre hann tillträda, den siste av dem en polack med mycket ingående kännedom om nazismens härjningar, Johannes Paulus II eller JP2, som han ibland kallades i lite mindre formella sammanhang. Under sin uppväxttid i Wadowice i södra Polen hade han haft många judiska kamrater, som sedan försvunnit i slav- och förintelseläger. Han var på det klara med att kristna och judar måste mötas i vänskap och förtroende, och att gångna tiders oförrätter gentemot det judiska folket måste höra till det förflutna. Och han handlade därefter. Mest känd kanske den scen har blivit, som visar den då åldrade och fysiskt svage påven i bön vid Västra Muren i Jerusalem, där han på judiskt vis stoppade in en bönelapp mellan stenarna i muren.Men långt dessförinnan, år 1986, trädde Elio Toaff in på den offentliga arenan. Han bjöd in påven till Roms stora synagoga, någon kilometer från Vatikanen, men det var en kilometer som det hade tagit kyrkan nära 2000 år att vandra. Nu syntes vänskapen mellan påven och överrabbinen i världs pressen; bilden av de två religiösa ledarna som omfamnar varandra på synagogans trappa har blivit en ikon för en ny tid.

Ytterligare femton år har gått, och vi skriver år 2001. Den Påvliga bibelkommissionen under ordförandeskap av den tyske kardinalen Joseph Ratzinger (dvs. påven Benedictus XVI från år 2005) presenterade en text om hur man skall läsa den hebreiska Bibeln. I långa stycken säger texten sådant som de flesta i kyrkan torde hålla med om, men så plötsligt i kapitel 22 hettar det till: Här står i klartext, att det finns två legitima sätt att läsa den bibliska texten, det kristna, vilket är självklart i en text från Vatikanen, men också det judiska. Båda tolkningsmodellerna har utvecklats organiskt ur bibeltexten, de är olika och kan inte förenas, men de är båda legitima. Man kan läsa den hebreiska texten med fokus på de messianska löftena och deras uppfyllelse i Jesus som Messias, som Nya testamentets evangelier utlägger dem. Men man kan också läsa texten med fokus på livet i lydnad för den mosaiska Lagen, som denna vidareutvecklas och tolkas i den talmudisk/rabbinska traditionen. Detta katolska erkännande av judendomens bibelläsning är något radikalt nytt i kyrkans historia, och ett förebud om en framtid, som vi vågar hoppas skall bli bättre än det förflutna.

Lite drygt tio år till har nu förflutit. Dagens klimat bygger på handlingar av modiga män och kvinnor i det förgångna; här har jag bara uppmärksammat några få, ett par påvar och en överrabbin, som vågade blicka vidare än de flesta av´sina samtida. Det är därför en glädje för mig att som företrädare för den katolska kyrkan stå här i dag och i samförstånd möta judiska bekännare kring temat ”Juden Jesus”.

Tord Fornberg
Teologie doktor och docent
i Nya Testamentets exegetik

…………………………………………………………………………………………………………….

En vandring i utställningen:

jesus_1

© Karl Gabor och Judiska Museet

jesus_2

© Karl Gabor och Judiska Museet

jesus_3

© Karl Gabor och Judiska Museet



Powered by WordPress. Designed by WooThemes