Jesus och den tid han levde i

jesus_benknota

Hälben och spik från ”Jochanans, Hagkols sons”, benkista. Första århundradet e.v.t. ©Israel Museum

Den rådande religionen i det land i vilket människan Jesus av Nasaret föddes för 2000 år sedan var en judendom, som ännu inte hade utkristalliserats till någon dominant ortodoxi. Alla inriktningar inom judendomen vid den tiden var grundade på två trossatser/principer, som förenade alla strömningar och alla sekter, men varje gruppering hade sitt eget sätt att tolka dessa principer.

Forskare och historiker anser idag att de flesta människor i landet Israel vid Jesu tid var religiösa, men inte tillhörde någon av de aktiva politiska, eller asketiska, grupperingarna. Fariséerna, sadducéerna, esséerna, den sekt vars ledare i Qumran skrev dödahavsrullarna, seloterna och en hel del andra partier och samfund, som vi inte ännu känner till delade med resten av folket tron på Bibelns gudomliga ursprung och att Gud har etablerat ett förbund med det judiska folket. Inbördes trodde var och en av dessa grupperingar att den ensamt ägde den korrekta och sanna tolkningen av torans (de fem Moseböckernas) lagar och bestämmelser. Men ingen skulle tvivla på alla de andras judiskhet. De var alla trosfränder och de alla hyste ett slags tolerans mot alla de andra. De beklagade de andras ”blindhet”, men inte deras rätt till egen tolkning.

Landet Judéen (ganska långt efter Jesus död ändrade romarna landets namn till Palestina) var ockuperat och befolkningen betalade höga skatter, men för det mesta fick judarna utan främmande inblandning efterleva sin religion. Ändå fanns det vid Jesu tid många grupper som väntade att Gud snart skulle ingripa och upprätta sitt fredsrike på jorden. Hur detta skulle ske var oklart men många väntade en messias, en människa som med Guds hjälp skulle lyckas förändra världen en gång för alla. Att detta gudsrike skulle nalkas var ett budskap som Johannes döparen, Jesus av Nasaret samt många fler predikade. Johannes döparen och Jesus uppmanade till religiösa gärningar, till ånger, bot och bättring till skillnad från seloterna och andra som uppviglade till våldshandlingar och krig.

Jesus var en folklig judisk ledare av sin tid, som förutom att vandra genom Galiléen och predika, också förväntades bota de sjuka och uträtta mirakel. Men viktigare än sådana underverk var Jesus bibelutläggningar som anammades av hans lärjungar och som förkastades av ledare för de andra religiösa strömningarna. Hans tragiska korsfästelse kan bäst förklaras som ett misstag orsakat av romernas oförmåga att skilja mellan olika slags judisk messianism. Skämtet ”judarnas konung” inristat på korset ger uttryck för Roms oförmåga att förstå den, Jesusrörelsen.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes