Isaac Grünewald

ig_12000 – 2001

ISAAC GRÜNEWALD
scenografen, konstnären och människan

Judiska Museet visade i samarbete med DROTTNINGHOLMS TEATERMUSEUM mellan den 19 november 2000 och den 31 augusti 2001 Isaac Grünewalds scenografiska skisser, fotografier och målningar.

Modernismen och det ”judiska”
Isaac Grünewald är en portalfigur inom den svenska modernismen. Han föddes 1889 i Stockholm och omkom tragiskt tillsammans med sin hustru i flygolycka den 22 maj 1946.

Under 1920-talet var Grünewald den ”jude” som oftast förekom i skämtpressen.

De antisemitiska påhoppen på Grünewald och framställningen av honom och hans konst som ”degenererad” låg före nazismen i tiden. De grövsta kampanjerna fördes 1917-1918. Det faktum att han var jude gjorde, att han i stort sätt ensam fick klä skott mot modernismen. Grünewald var en i alla avseenden idealisk måltavla för antisemitiska påhopp. Han blev efterhand sin tids mest kände svenske konstnär, var framgångsrik, tog ordentligt betalt, var assimilerad, bodde långa perioder utanför Sverige, kritiserade den nationella konsten, introducerade ”utländska” konstströmningar, stack inte under stolen med att han var jude och var mycket stridbar. Grünewald kunde alltså fås att överensstämma med den stereotypa bilden av ”juden” som representant för modernitetsjäkt, kosmopolitism och kommersialisering.

Isaac Grünewald en film av Anders Wahlgren
En film på 30 minuter om Isaac Grünewald. Filmen visade unika avsnitt från både privata filmer och journalfilmer från 1908 till 1946. Med detta filmmaterial, musik, målningar, Isaac Grünewalds röst, miljöbilder från Paris och Stockholm, gjorde Anders Wahlgren en resa i tiden. De sista filmbilderna på Isaac Grünewald var tagna bara några månader innan han omkom i flygolyckan 1946.

En visuell skandal
I samband med utställningen hade Forsbergs Skola gjort 15 affischförslag till utställningen. Dessa fanns att beskåda i museets entré.

Scenografi – ett fantasiverk?
Isaacs stafflimåleri har ställts ut åtskilliga gånger både utomlands och i Sverige. Därför ville Judiska Museet visa andra sidor av hans konstnärskap: scenografin. Mellan åren 1921-1946 gjorde Isaac scenografi till 26 teater- och operaföreställningar.

I samband med planerandet och uppbyggandet av utställningen om Isaac Grünewald har mitt intresse för scenografin ökat. Vad är ett scenografiskt arbete? Kan vi betrakta scenografi som målningar? Musiken och skådespelarna finns ju inte där!

Kanske kan man betrakta scenografin som ett mycket flyktigt konstverk, som lever sitt liv i relation till samtida publik och kritik för att sedan magasineras och slutligen kasseras? Hur skapar en konstnär ny scendekor? Peter Holm, som arbetade med scenografin till museets utställning, började med att studera Isaac Grünewalds målningar. En vägg, en märklig vinkel inspirerade honom. Men vad inspirerade Isaac Grünewald när han gjorde dekor till opera- och teaterföreställningar? Började han med att lyssna på musiken eller var det orden som inspirerade honom? Försökte han att skapa en illusion till texten? Hur såg han på scenografens uppgift?

Grunden i Isaac Grünewalds teaterestetik var konstnärens frihet och suveränitet. Det var naturligtvis inte helt konfliktfritt. Grünewald krävde att bli respekterad som konstnär. Han var den första konstnären som arbetade på teatern och många ansåg säkert att han var både självgod och pretentiös. Det första som Isaac bröt med var realismen. I boken ”Isaac har ordet”, 1959, hävdar han: ”Ingen människa tror att det som försiggår på en teater är verklighet. Och ingen är så naiv att han tror att träden växer upp ur scengolvet…”
Isaac tog avstånd från varje form av scenisk historism eller strävan efter etnografisk exakthet. I stället försökte han uppenbara diktarens visioner och drömbilder. Men hur fångar man en stämning?

Grünewalds skissböcker ger svaret. Det tycks som om texten i första hand framkallat intryck av material och strukturer: glänsande och ljusreflekterande eller matta och ljusavstötande, ”groft” eller ”fint” tyg. Grünewald utgick från ett allmänt intryck av de enskilda scenernas atmosfär och stämning. En kommentar som ”Höstligt vemodig stämning, vissna toner eller tunga former” resulterade så småningom i ett landskap i gyllenbrunt, dovt grönt och rost med tunga former. En viss scen kunde också ge en bestämd färg- eller formupplevelse, som ”citrongult” i palatsinteriören i Sakuntala eller turkosblått i Emirens palats i Oberon. Här märker vi tydligt inspirationen från Matisse. Det är fauvisten, koloristen som tolkar stämningar som färger.

Teatern var för honom en festlighetens speciella tummelplats, där vardagens ”bräkande beige” borde vara bannlyst. Teatern skulle vara skönhetens palats. Vi visade en fläkt av Grünewalds festkänsla i utställningen ISAAC GRÜNEWALD scenografen, konstnären och människan.

Erika Aronowitsch
Museichef

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

En vandring i utställningen

ig_2
ig_3
ig_4
ig_5
ig_6
ig_7

Powered by WordPress. Designed by WooThemes