Invigningstal, Åke Bonnier

Jesus – den judiske landsortspredikanten

Åke Bonnier
Biskop

Vill Du hjälpa till i konfirmandundervisningen? Hon var praktikant i Lidingö församling, född och uppvuxen på annat håll i Sverige och präglad av en teologi som då kändes lite lockande – en teologi som var välstrukturerad. Hon tog hand om undervisningen gällande Bibeln och berättade för konfirmanderna och mig om den röda tråden i Bibeln. Hon sa: Första skapade Gud alla folk, sen utvalde Gud ett folk. Så blev det så småningom en rest kvar och man började tala om Messias. Så kom Messias, d v s Jesus, han samlade en rest, d v s lärjungarna, de var med och skapade ett folk, d v s kyrkan och kyrkans uppgift är att göra alla folk till lärjungar. Det här tyckte jag lät bra. Så var det ju och judarna hade ju på sätt och vis spelat ut sin roll. Det var de kristna och Kyrkan med stort K som nu hade det nya uppdraget att vara Guds folk. Jag hade läst teologi på 80-talet och inte reflekterat så mycket över annat än att Jesus stod i konflikt med judarna. Så skrev ju Rudolf Bultmann, den store exegeten i sin Johanneskommentar som jag läste.

I början av 90-talet for jag till Jerusalem och Svenska Teologiska Institutet på en kurs. Jag ville ju komma till det Heliga Landet – till Jesus land. Kursen jag gick på i två veckor hette något i stil med: Att vara präst i ett multireligiöst samhälle. Jag träffade den dåvarande direktorn Åke Skoog och insåg att vad jag lärt mig i Uppsala och vad jag undervisat mina konfirmander om inte var något annat än ersättningsteologi – en teologi som utraderar den judiske Jesus och gör Jesus till en kristen person och som utradera mina judiska bröders och systrars relation till Gud och väg till Gud. Fjäll föll från mina ögon och jag började intressera mig mer och mer för min judiske broder Jesus. Vem var han egentligen? Och efter några år började jag att läsa och skriva. Jesus var ju jude och, som jag brukar säga, och han hade inga planer på att konvertera.

Jesus var en mångfacetterad person och knappast lätt att ”fånga in” och etikettera. Bilden av den judiske Jesus rymmer många vinklingar. Den judiske Jesus var en galileisk landsbygdsman som engagerade sig i de marginaliserade människorna, inte som en socialarbetare, men utifrån gudsrikestanken. Dessa marginaliserade, tullindrivare och syndare – var kallade och föredömen då det gällde omvändelsen. De hade bordsgemenskap i Guds rike. Egentligen stod tanken på Guds rikes omedelbara närhet i centrum för juden Jesus, och gudsriket medförde utmaningar gällande fullkomlighet och lagfromhet samtidigt som den som kallades till Guds rike inte kunde vänta sig bekvämlighet utan skulle satsa allt för rikets skull. Med gudsrikets utbredande för ögonen såg nog också den judiske Jesus på sig själv som Messias i den bemärkelsen att han var den som personifierade gudsrikets närvaro och tydligast vittnade om det. Bröt han mot lagen? Därom tvistar de lärde. Bröt han mot sabbatsbudet? Det beror på tolkningstradition av sabbatsbuden. Matföreskrifterna höll han med all sannolikhet också. Jesus var alltså en typisk judisk lärare och karismatiker som disputerade med huvudsakligen fariseer men också med saddukeer.

Vad vet vi om de underverk som tillskrevs Jesus? Tämligen lite. Men att avfärda dem såsom varande konstruktioner av en uppståndelsetroende kyrka är mer komplicerat än att anta att juden Jesus med all sannolikhet utförde sådana saker som man på den tiden räknade till underverk. Jesus var nog troligen en judisk karismatiker, en exorcist, läkare, healer. Sedan levde han säkert i en tradition och i ett sammanhang där detta inte var ovanligt. Kanske skulle man våga påstå att det inte var dessa kraftgärningar som var det viktiga utan snarare hans lära, det han ville visa sina samtida på och där de omvittnade gärningarna snarare får en bekräftande funktion.

Jesus tycks också ha stött sig med sina samtida. Den egna familjen tycks ha haft problem med Jesus och det är som om han betonar att inget, inte ens familjen, får gå före Guds rikes utbredande. Detta gällde lika för både kvinnor och män. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.

Jesus var inte kritisk till sin egen religion. Han var ingen ny religionsgrundare. Kanske skulle man snarare kunna kalla honom för reformator som var kritisk till vissa typer av religionsutövande. Han var jude, ville leva judiskt men betonade samtidigt att det fanns en sak, en huvudsak, som var viktigare än allt annat och det var Guds rike som mycket väl kan ha utmanat till det som juden Jesus på olika sätt poängterade: teshuvah (omvändelsen), emunah (gudstillit) och gudsunderkastelse.

Nu är jag glad att det i bild och skrift har kunnat tas fram en utställning om Juden Jesus, min judiske bror som jag önskar att så många ska få lära känna. Tack för att jag fått vara med i goda samtal och diskussioner!

Powered by WordPress. Designed by WooThemes