Den svensk-judiska litterära scenen

svju_litt_12010.10.05 – 2011.03.13

Bonniers förlag
Familjen Bonnier har varit längre i bokbranschen än någon annan släkt. År 1804 grundade Gerhard Bonnier en bokhandel med förlag i Köpenhamn, och snart utvandrade hans söner till Sverige. Storebror Adolf Bonnier (1806-1867) var familjens pionjär, och år 1839 blev han också den första bokhandlaren som lämnade Gamla stan. Istället etablerade han sig på Norrbrobazaren – det ställe där man flanerade och ville bli sedd. Adolf Bonnier blev framgångsrik förläggare till många av tidens bästsäljare, däribland Fredrika Bremer. Brodern Albert Bonnier (1820-1900) arbetade hos honom, men startade eget förlag redan som sjuttonåring. Från den lilla skriften Bevis för att Napoleon aldrig funnits avancerade han snabbt till mer betydande verk och blev den unga litteraturens främste förläggare. År 1904 uppgick Adolf Bonniers förlag i broderns.

Albert Bonniers förlag växte snabbare än Stockholm. Förlaget visade blick för det säljbara och förmåga att dra till sig viktiga författare. Den skönlitterära utgivningen dominerade tidigt, och man koncentrerade sig särskilt på svenska original. Samtidigt aktade man sig noga för att bli ett förlag enbart för skönandar. Det var Bonniers som publicerade den enormt populära folkkalendern Svea, ett slags antologi för nya dikter. Där debuterade åtskilliga svenska författare. Förlaget gav också ut barnböcker, historieverk, reseskildringar och läroböcker. Under artonhundratalet var det också populärt med romanbibliotek, där man kunde pressa priset genom massutgivning. Bonniers tog ytterligare ett steg genom sina ”Öreskrifter för folket”, som började utkomma 1859.

Karl Otto Bonnier
Albert Bonnier och hustrun Betty hade tre barn – Jenny (f. 1855) , Karl Otto (f. 1856) och Eva (f. 1857). Jenny växte upp till en vacker, bestämd och sportintresserad dam, som förblev ogift och tidvis skötte familjens hushåll. Eva blev en djärv, nydanande konstnär, men var alltför tidigt ute för att bli erkänd. Karl Otto var förlagets kronprins. På sin trettioårsdag 1886 blev han delägare i firman, även om fadern fram till sin död sommaren 1900 var den som hade sista ordet.

Förlagets skönlitterära profil var till stor del Karl Otto Bonniers förtjänst. Han hade blick för det nya, var genuint litteraturintresserad och såg sig som författarnas vän – alltsammans goda egenskaper hos en förläggare. Det var han som knöt Strindberg till förlaget. Sin succéroman Röda rummet (1879) gav denne ut hos Seligmann. Karl Otto Bonnier förundrades över den antisemitiska nidbilden av fadern, men fångades av samhällskritiken. Tidens antisemitism var samtidigt slentrianmässig och hätsk, och i skämtteckningar fick familjen Bonnier fick representera det judiska. Samtidigt fanns det mycket som förband Karl Otto Bonnier och Strindberg. De hade samma radikala samhällssyn, och förläggaren visste att Strindberg var en verklig bästsäljare. Några år efter Röda rummet inledde de ett mera varaktigt samarbete.

I början av 1900-talet gav Albert Bonniers förlag ut c. 300 titlar/år. Personalen bestod då av Karl Otto Bonnier, sönerna Tor och Åke samt ”en kassör, en huvudsekreterare med ett biträde, tre kontorsanställda herrar och två damer samt tre gubbar, lagerpersonal och packare, varav den ena alltid var full”.

Karl Otto Bonnier och Oscar Levertin
Karl Otto Bonnier (1856-1941) var en monumental gestalt. Tillsammans med hustrun Lisen var han medlem i det intellektuella sällskapet Juntan, som samlades kring tänkaren och författaren Ellen Key. Man dinerade och läste tillsammans och njöt av både skratt och allvar. En decembermåndag 1905 var det dikt och prosa av Oscar Levertin. Karl Otto Bonnier var en praktisk och klok förlagsman, som på ålderns höst skrev den magnifika fembandiga förlagshistorien Bonniers. En bokhandlarefamilj (1930-1956) – men han ansåg att det var Juntan som gav livet dess ”finaste doft och blomma”.

Författaren Oscar Levertin och förläggaren Karl Otto Bonnier var ganska jämnåriga och hade båda rötter i åttiotalets radikalism. De lärde känna varandra redan då, och Levertin var den av förlagets författare som Karl Otto och Lisen Bonnier tyckte allra mest om. Enligt sonen Tor var han den ende författare som förläggarparet umgicks med på jämställd fot. Männen blev nära vänner, och fru Bonniers dyrkan av den sköne poeten var ibland så uppenbar att maken blev svartsjuk. Albert Bonnier tyckte däremot aldrig om honom. Det var genom en donation av Karl Otto och Lisen Bonnier som Levertin år 1899 blev professor i litteraturhistoria vid Stockholms högskola. Donationen hölls dock anonym, så att inte Albert Bonnier fick kännedom om detta slöseri.

Oscar Levertins liv
Urstockholmaren Levertin föddes sommaren 1862 i Norrköping, där hans gravida mor hälsade på släkten. Han var prematur och förblev klen. Tidigt intresserade han sig för litteratur och började 1882 studera estetik i Uppsala. Bok- och konsthandlarbanan var inte aktuell för honom.

Universitetsstadens manliga studentkultur passade inte Levertin. Kanske kände han sig också utseendemässigt avvikande i den homogena småstaden – han var mycket mörk och såg påfallande bra ut. År 1888 disputerade han på Teater och drama under Gustaf III och började sedan undervisa på universitetet. En av hans studenter har berättat: ”naturligtvis intresserade han våldsamt med sin exotiska exteriör och sitt krag- och halsduksarrangemang som påminde om 1840-talet”.

Som litteraturforskare var Levertin impressionist – han kände sig in i litteraturen. Han var också skönlitterär författare och litteraturkritiker. År 1897 blev han kulturchef på det unga Svenska Dagbladet och två år senare professor i litteraturhistoria vid Stockholms högskola.

Levertin gifte sig två gånger – första gången 1887 med ungdomskärleken Lovisa Svanström, som dog 27 år gammal efter mindre än två års äktenskap och andra gången 1899 med Ebba von Redlich. Han fick inga barn och dog fyrtiofyra år gammal i september 1906.

Levertins död
Oscar Levertin var en stor publikidol. Läsarna dyrkade honom på ett sätt, som idag knappast kommer en poet till del.

I september 1906 fick Levertin halsfluss och hög feber. På natten råkade han av misstag svälja ett glas gurgelvatten, fick förmodligen en allergisk reaktion och dog mycket snart. Fyrtiofyråringens plötsliga död gjorde stort intryck på omvärlden. Det var som när John F. Kennedy, Olof Palme eller prinsessan Diana dog – folk visste precis var de var när de fick höra om dödsfallet.

Oscar Levertins verk
Levertins storhet var trefaldig: han var framstående som litteraturkritiker, litteraturforskare och skönlitterär författare. Han skrev skönlitteratur redan som pojke, men bekände sig då till åttiotalets realistiska skola. Som tjugoettåring debuterade han med Från rivieran (1883), en samling lyriska reseskildringar.

Sedan hustrun Lovisa dött försämrades Levertins hälsa, och han for till Davos för att kurera sig. Där mötte han den unge svenske författaren Verner von Heidenstam, och de inledde ett inspirations- och vänskapsförhållande av påfallande eldig art. På kurorten skrev de gemensamt nittiotalismens manifest Pepitas bröllop. Denna tunna lilla skrift har underrubriken ”En litteraturanmälan” – dock en fiktiv sådan – och är en uppgörelse med åttiotalets realism. Skriften utkom hos Bonniers 1890. Levertin publicerade en rad skönlitterära skrifter. Genombrottet skedde med Nya dikter (1891). Senare kom novellsamlingen Rococo-noveller (1899), romanen Magistrarne i Österås (1900) samt de båda diktsamlingarna Dikter (1901) och Kung Salomo och Morolf (1905). Nittiotalisterna återupplivade mycket av det, som kännetecknat romantiken. Dit hörde en förtjusning i exotismen, en längtan bort från här och nu i både motiv och språk. Medan andra sökte exotismen i fjärran länder hittade Levertin den i sin egen judiska bakgrund. I debutsamlingen finns en svit kallad ”Judiska motiver”, som bland annat innehåller hans mest bekanta dikt – ”På judiska kyrkogården i Prag”. Hans dikter är känslosamma och översvallande och har färg av en annan tids yppiga språk. Både de och pastischerna i Rococo-noveller är dock väl värda tjugohundratalets uppmärksamhet.

Carina Burman
Författare och litteraturforskare
Docent vid Uppsala Universitet

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

En vandring i utställningen

svju_litt_2

Karl Otto och Lisen Bonnier med barnen

svju_litt_13

Brunkebergstorg vid sekelskiftet

svju_litt_3

Oscar Levertin

svju_litt_4

Oscar Levertin med hustru

svju_litt_5

Verner von Heidenstam och Oscar Levertin

Bilder: © Bonniers arkiv/© Stockholms Stadsmuseum

Powered by WordPress. Designed by WooThemes