Cher Monsieur – Fatala Qvinna

pauli_affisch2009.03.30 – 2009.1.18

Hanna Hirsch växte upp i en judisk medelklassfamilj i Stockholm i slutet av 1800-talet. Familjen Hirsch var välintegrerad, men de judiska traditionerna tycks ändå ha spelat en stor roll i deras liv.

I Judiska Museets utställning ”Cher Monsieur – Fatala Qvinna” stod Hanna och Georg Pauli i fokus. Berättelsen om hur konstnärsparet Pauli träffades och blev ett kärlekspar innehåller många spännande och romantiska ögonblick, men även en del till synes oöverkomliga hinder.

När Agneta Pauli i katalogen och utställningen berättar om sin farmor och farfar slås man av hur moderna paret Pauli var ännu idag hundra år senare, både gällande sin livsstil och sitt tänkande.

Hanna visade tidig talang och började redan som 12-åring i August Malmströms konstskola. Hon utbildades vid Tekniska skolan och Qvinnliga afdelningen på Konstakademien i Stockholm. När sedan en konstutbildning för kvinnor öppnades i Paris 1884 åkte flera nordiska kvinnliga konstnärspionjärer dit, bland dem Hanna Hirsch, Eva Bonnier, Jenny Nyström och finskan Venny Soldan-Brofeldt.

Det var i Paris Hanna och Georg blev förälskade. 1887 gifte sig paret Pauli i Sverige. Några år senare föddes barnen; först Torsten 1889, sedan Agneta Paulis pappa Göran, 1891, och senare 1896 dottern Ruth.

Under studietiden i Paris lades grunden till den livslånga vänskapen mellan Hanna Hirsch Pauli och den finska konstnärinnan och skulptrisen Venny Soldan-Brofeldt.

I utställningen ”Cher Monsieur – Fatala Qvinna” speglades tre konstnärers livsvillkor, drömmar, drivkrafter och dilemman.

Trots att berättelsen utspelar sig för hundra år sedan kan vi relatera till innehållet, som lyfter fram många dimensioner och aktuell problematik gällande kvinnors och mäns än idag utstakade könsroller.

Utställningen inspirerade till tankar och livliga diskussioner.

Yvonne Jacobsson
Museichef

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Tack till

Riksbankens jubileumsfond
Eva Bonnier
Judiska Biblioteket vid Stockholms Judiska Församling
Kulturfonden för Sverige och Finland
Stockholms Stads Kulturförvaltning

Utställningsansvarig och producent Judiska Museet:
Yvonne Jacobsson, museichef
Utställningscuratorer: Agneta Pauli och Yvonne Jacobsson
Grafisk form: Karl Gabor
Översättningar: Lars Norén
Byggnation, måleri och ljus: Kjell-Åke Westerlund Byggnads AB
Bildvepor mm: XL Media International AB

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

pauli_gbgJudar plöjer ny mark

Vid förra sekelskiftet framträdde en rad judiska personligheter på den offentliga scenen. Judiska konstnärer, vetenskapsmän, entreprenörer och mecenater bidrog till framväxten av svensk modernitet och välfärd.

Flera av dem gjorde stora insatser inom svenskt kulturliv. Vi känner igen deras namn i litteraturen, musiken, bildkonsten och vetenskapen; Karl Warburg, Henrik Schück, Oscar Levertin, Martin Lamm, Jacob Axel Josephson, Hanna Pauli, Ludvig Ruben, Ernst Josephson, Geskel Salomon, Charlotte Mannheimer, Eva Bonnier och många fler. De tillhörde ofta den första generationen i sin släkt som kom att ägna sig åt de sköna konsterna.

Hur ska man förklara att judar efter drygt hundra år i Sverige plötsligt plöjer ny mark? Idéhistorikern Gunnar Broberg ger följande förklaring: ”…detta uppbrott kom inte över en natt utan hade förberetts successivt. Avgörande var lagförändringen 1870 då judiska bekännare tilläts inneha statliga ämbeten. Då hade behoven dämts upp och de ekonomiska resurserna tillskapats.”

Sedan detta paradigmskifte har judar i Sverige haft samma möjlighet som andra att fritt välja yrke och intresse. Kultur och vetenskap är fortfarande ett fält som attraherar många judar. Ibland görs de till representanter för den judiska minoriteten. Men det som kännetecknar judiska kulturutövare vid förra sekelskiftet – och kanske även idag – är intresset för universella värden, liksom för den konstnärliga friheten. Sannolikt drömde också Hanna Pauli och den judiska kretsen kring henne att få bli en del av helheten och ett större sammanhang.

Kan man då hävda att det finns ett judiskt kulturskikt? I så fall vad är det att vara jude? Och vad konstituerar judisk kultur? De individuella och kollektiva förutsättningar till judisk identitet, integration och kulturell utveckling har förvisso skiftat i takt med tiden. Berättelsen om dessa personligheter och deras konst kan ses som ett försök att undersöka dessa frågor och därmed komma närmare svaren.

Ingrid Lomfors
docent i historia och museichef för Göteborgs Stadsmuseum

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Agneta Paulis tankar om utställningen

När denna utställning började planeras för Judiska Museet i Stockholm, var Venny Soldan för mig den unga kvinna som satt modell för Hanna Hirschs målning i Paris. Hon var skulptris, som efter hemkonsten till Finland gifte sig med en författare, och jag hade läst att denna Venny varit i Paris under samma tid som Hanna hälsade på sin man Georg där 1913.

I november 2006 besökte museichef Tuija Wahlroos och utställningschef Anne Pelin mig. För sin arbetsplats Gallen-Kallelamuseet i Esbo planerade de en utställning maj–oktober 2007 med nordiska konstnärspar av vilka mina farföräldrar Hanna och Georg Pauli skulle representera Sverige. Bland de finska konstnärsparen fanns även Venny Soldan-Brofeldt och Juhani Aho. Jag fick då också veta att Hannas och Vennys vänskap bestått och att det på Finska Riksarkivet skulle finnas brev.

Där fanns ett sexiotal brev daterade från juni 1886 till mars 1940 vilket täcker Hannas första studieår i Paris till hennes sista levnadsår. Det finns alltså ett stort brevmaterial från Hanna Pauli till Venny Soldan bevarat men tyvärr ett mycket litet i omvänd riktning. Klart är att Venny bränt de flesta av sina brev till Hanna och även några från Hanna till henne själv skrivna under 1900-talets första år.

Den 14 september 2008 låg cirka 400 brevsidor redo för att transkriberas och som allt efter hand kunnat användas i denna katalogtext. Till detta gigantiska arbete anmälde sig frivilligt min dotter och oumbärliga medarbetare Hanna Pauli.

Spauli_agneta_och_clairetockholm 20 januari 2009 med tacksamhet

Agneta Pauli

P.S. I Helsingfors fick jag, snart 78, veta att jag i ett kvartsekel bott ”runt hörnet” från Claire Brofeldt, 83, fotograf och yngsta barnbarn till Venny Soldan-Brofeldt!! D.S.

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

pauli_bla_hannapauli_fastemoHanna Hirsch Pauli

Hanna föddes 1864 som den yngsta in i en stor musikalisk familj boende i Gamla stan, Stora Nygatan 12. Hennes mor, Pauline Hirsch, var född Meyerson. Fadern Abraham Hirsch var välkänd musikförläggare i vars hem det ofta musicerades. Hannas stora begåvning kom i dagen redan under somrarna 1874-75 ute på Dalarö där familjen Hirsch, liksom familjen Bonnier, då tillbringade den ljusa årstiden. Hon tecknade sina små skissböcker fulla med för sin ålder mycket avancerade teckningar av de snickarglada Dalaröhusen. Hanna började som lärjunge hos August Malmström, en utmärkt pedagog i akvarellmålning. Därefter utbildades hon vid Tekniska skolan (Konstfack) fram till starten vid Konstakademiens kvinnliga avdelning 1881.

Hanna belönades med Hertliga medaljen 1885. Priset gav henne ett visst förhandsrykte i den nordiska Pariskolonin dit Hanna Hirsch anlände hösten 1885.

………………………………………………………………………………………………………………………………………..
pauli_midsommar

pauli_georgGeorg Pauli

Georg Pauli föddes 1855 i Jönköping. Han var enligt sin starkt kristna styvmor född till konstnär genom Guds försyn vilket han också visade redan som barn under sina första skolår. 1871 sökte han till Konstakademien och blev antagen till Principklassen.

Georg blev en ambitiös elev. 1875 kom han till Paris och konstaterade att ”en målare lär mera genom att se konst än att höra lärare tala om konst” och menade att mötet med målarkamrater som Carl Larsson, Ernst Josephson, Hugo Birger, m.fl. varit det viktigaste under studietiden. Paris blev den fasta punkten under tio år.

Våren 1884 fick Georg en hedersmedalj på Parissalongen. Under ett möte i Ernst Josephsons ateljé en majkväll samma vår bildades ”Opponenterna” som vände sig mot den svenska Konstakademiens undervisnings- och utställningspolitik. En novemberkväll 1885 då han tillsammans med sin kollega Robert Thegerström klev ut från matstället ”Molle” fick han för första gången se Hanna Hirsch i Eva Bonniers sällskap…

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

pauli_parisateljenVenny Soldan Brofeldt

På hösten 1885 kommer Venny Soldan, född i Helsingfors 1863, med konststudier i Helsingfors och St. Petersburg till Paris, staden där den livslånga vänskapen med Hanna uppstod samt blev mötesplats för de blivande paren Hirsch-Pauli och Soldan-Aho.

”Då jag kom till Paris första gången sensommaren 1885 kände jag mig genast hemmastadd. Vid Gare du Nord-stationen steg jag i en hästomnibus.

Jag kände genast att jag älskade denna vänliga stad. På min bostadsadress blev jag anvisad ett rum i vindsvåningen utan möbler. Från en affär med gamla saker köpte jag en järnsäng, matskåp, ett ekbord och några stolar.

Jag hängde upp min fars porträtt, som jag målat kort före hans död. Konstnärshemmet var färdigt. Så märkliga voro nog de ”akademier” inte, som omtalas i olika biografier. Någon gammal modell hyrde ett stort rum och textade ovanför dörren ”Academi Colarossi” eller något annat namn – samt tiden då akademin hölls öppen.

Dit fick vem som helst komma och teckna, sedan han betalt en överenskommen förskottsavgift, men ägaren betalade modellen och läraren, som kom på blixtvisit en gång i veckan.

Det hände att det var en god lärare, det hände att det var en dålig, som gick omkring och tittade på arbetena, och om han sade någonting, gav erkännande eller klandrande, ansågs det som en stor ära. I närheten av ateljen fanns en liten restaurang, där vi konstelever från världens alla hörn intog våra enkla måltider i sällskap med gatsopare och åkare. I köket härskade en mäktigt fet och alltid vänlig kokerska med hjälp av den lilla Juliette, som förutom att mata hönsen också stod modell.”

Ur boken ”Venny Soldan-Brofeldt och hennes värld”
av Antti J. Aho

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

pauli_bettyOch historien fortsätter…

På Colarossi lärde Hanna känna sin blivande, livslånga brevvän Venny Soldan.

Vennys och Hannas spirande vänskap och deras ökade umgänge blev en avlastning för Eva Bonnier som känt ett stort ansvar för ”lillasystern Hanna” som hon blivit utnämnd som förkläde till redan under akademitiden. Men Eva fortsatte att hålla en viss uppsikt och de åt ofta middag tillsammans på kolonins matställe. Och så en sen kväll i november 1885 då Hanna fortfarande var ny i Paris, blev hon sig själv ovetande föremål för en intresserad iakttagare på väg från restaurangen…

”– Se där går Hanna Hirsch! sade min kamrat. Vem är det? frågade jag. Känner du inte Hanna Hirsch? Hon är målarinna, vet jag. Hon har talang – tyvärr! tillade Bob. Eva Bonnier var den andra unga damen och dessa båda målarinnorna kommo snart inte blott att tillhöra vår närmaste umgängeskrets utan även Konstnärsförbundet från dess första år.
Ur Georg Paulis bok ”Pariserpojkarna”

Snart insåg Georg att han höll på att bli allvarligt förälskad och började uppvakta Hanna, men hon förhöll sig något kallsinnig. Georg är ihärdig och inviterar Hanna till den årliga ”Fernissnings middagen”. Från byn Barbizon tar Georg nästa steg.

I juni förklarar Betty, Hannas två år äldre syster, sin undran över Hannas uppskjutna hemresa.

Väl hemkommen mötte Hannas vilja att presentera Georg som sin tillkommande ett blankt nej från pappa Abraham. Hanna skriver till Georg som nu bor hos sina föräldrar på Brunkebergstorg.

Trots den nu 31-årige Georgs hövliga och mogna uppträdande och trots det faktum att syster Betty slutit upp vid parets sida så förblev pappa Abraham Hirschs svar nej. Och han vidhöll att Hanna skulle sköta sina fortsatta studier i Paris utan Georgs sällskap. Georg lät sig sättas i ”kärlekskarantän” i familjen Paulis hem på Brunkebergstorg. Innan Hanna reste åter till målandet i Paris bjöd Georg henne på slädfärd till Rosendal, där han friade. Nu var de hemligt förlovade.

När Abraham blivit försäkrad om Georgs välvilliga inställning till den judiska traditionen ger fadern sitt ja. Bröllopet stod den 27 oktober och därefter reste de nygifta till Rom.

Åter i Sverige var det hög tid att inreda det första gemensamma hemmet beläget på Glasbruksgatan i hörnet av Fjällgatan. Hanna var gravid. Den 9 januari 1889 föds sonen Torsten. I maj 1891 utökas familjen med sonen Göran.

Carl Larsson föreslår Georg som efterträdare när han avslutar sin treårsperiod som rektor för Valands konstskola i Göteborg. Georg antog 1893 erbjudandet. Hanna födde sitt tredje barn, Ruth, under Göteborgsvistelsens sista år 1896.

Åter i Stockholm flyttade familjen Pauli till Bellmansgatan vid sekelskiftet. När Hanna och Georg bildat en egen familj började jakten på det ideala sommarhuset, ett med egna ateljéer. Sökandet slutade på Utö, där arkitekten på modet, Ragnar Östberg, lät bygga ihop och utöka några små fiskestugor. 1905 stod så ”Ruthstorp” klart. En strålande invigningsfest med Stockhoms kulturelit gick av stapeln på Georg Paulis 50-årsdag den 2 juli. Detta datum förblev en festtradition ända till 1935. ”Ruthstorp” såldes efter Hannas död. Man ser det än i dag från inloppet till Gruvbryggan.

pauli_gbgMentorn
I kretsen av de borgerliga judiska familjerna vid den tiden verkade Ellen Key, som undervisade barnen och inspirerade dem till modernt tänkande och liv.

Vid samma tid står det nya hemmet inflyttningsklart – den rymliga villan med var sin ateljé i Storängen. Georg uppmuntrade Hanna att på nyåret 1907 ge sig av på en välförtjänt lång resa till det älskade Italien, vila, ha roligt, få inspiration och förnyad livsvilja. Hanna reste till Sicilien där Ellen Key uppehöll sig.

Hanna mötte och förälskade sig handlöst och djupt i en man hemmahörande på Sicilien. När så Venny anlände i mars var Hanna helt uppriven.

Venny insåg nödvändigheten av att få med sig den närmast viljelösa Hanna hem, och hon lyckades i slutet av juni.

Georg besökte 1911 Höstsalongen i Paris, vars stora nyhet var ”Kubisternas sal”. Georg gör vid 57 års ålder en upptäckt som kom att styra hans fortsatta konstutövande, nämligen målningen ”Hamnen i Bordeaux” av den 27-årige André Lhôte.

”Åh, Georg hvad jag gerna vill måla bra och verkligen studera – det har jag aldrig gjort. Eller också får jag sluta att måla – och förlusten vore ringa för konsten. Då skulle jag lära mig hushåll i stället.” Georg föreslår då att Hanna ska komma till Paris för studier.

Hanna tog fasta på rådet att studera för en lärare i Paris. Hon visste genast att hon ville ha sin gamla studiekamrat Venny med. De båda konstnärsvännerna träffas i Paris 1913. Så fick de båda väninnorna en studievinter tillsammans, sedan återvände Venny nöjd till hemlandet och Georg lockade Hanna med sig söderut där de stannade till juni.

En månad senare, efter skottet i Sarajevo, kom krigsutbrottet till vad som skulle bli det första världskriget i fyra år framåt, och som skulle sätta stopp för alla resor.

I brist på offentliga målaruppdrag bestämmer sig Georg för att tillsammans med Gösta Olsson starta konsttidskriften ”Flamman” som språkrör för den ultramoderna konsten, fransk såväl som svensk; Grünewald, GAN m.fl.

”Säg mig om det vore möjligt att komma till Finland i sommar? När vore det bäst, ifall jag kan besluta mig för en sådan tur.”.

För Hanna blir det ingen resa till Venny under detta år, som dessvärre kom att bli det sista året för Betty Hirsch, då hon på oväntat kort tid tynar bort i en tumörsjukdom.

Hela familjen och alla vännerna sörjer sin ”Moster” Betty. Georg tröstar Hanna. Han uppmuntrar henne att fortsätta arbeta på de självporträtt hon påbörjat och på sin första separata utställning.
”Hanna fick en välförtjent framgång vilken i hög grad stärkte lifsmodet.” skrev Georg till Venny i december 1923.

Sin 60-årsdag den 13 januari 1924 firar Hanna med Georg i Rom, där Prins Eugen redan uppehöll sig. Hanna gjorde ett självporträtt framför spegeln i det lilla hotellrummet, signerat just på hennes 60-årsdag.

Detta skriver Hanna om till Venny, och på så sätt kom det till kännedom för Agneta, som sedan spårade porträttet via Åbo Konstmuseum.

För den disciplinerade arbetsmyran Georg blev skrivandet på hans ålders höst allt viktigare och han sökte sig tillbaka i tiden, till sin generations konsthistoria.

Ur Georgs grå anteckningsbok 1930:
”…Jag har samlat mina konstnärsbrev som man samlar souvenirer… – och så skrev jag mina krönikerböcker – icke att förväxla med memoirer.”

1933 visar Hanna, Georg och Prins Eugen i en gemensam utställning sina verk på Konstakademien i Stockholm.

Prins Eugen säger till Hanna på hennes 70-årsdag den 13 januari 1934:

”… Ja, och så säger Hanna att hon inte längre ser nog bra för att måla… Nej, jag tror rent ut sagt att Hanna ser alldeles för bra, ty hennes porträtt utmärka sig för likhet – ja äro ännu likare än originalen.”

Georg avlider den 28 november 1935.

Hanna skriver till Venny: ”…Men en gång för alla vill jag bekänna att detta sista år har varit ett inferno… Jag är mycket ensam ty mina barn äro sysselsatta var på sitt håll, och tankarne gå och vandra alla möjliga vägar, mycket ofta till Apollogatan i Finlands huvudstad.

Andra världskriget bryter ut och Hanna oroas över den tilltagande antisemitismen och nazisternas framfart

Sonen Göran och hans hustru Lisa förolyckades den första mars i en trafikolycka.

”Storängen 26 mars -40
Kära gamla vän
…Ja, nu är det slut och huru? Vad det grämt mig – Allt kommer slag i slag…

I sommar tänkte jag bo på Utö en tid ensam och sen ta dit mina föräldralösa barnbarn” – skriver Hanna till Venny den 26 mars 1940.

Åren efter Georgs död arbetar Hanna med porträttbeställningar. Somrarna tillbringar hon på Utö dit barn och barnbarn kommer på besök.

Hanna Pauli avled den 29 december 1940.

Agneta Pauli skriver postumt till sin farmor:
”Du sade Dig tro att jag var den av barnbarnen som skulle komma att syssla med konst, eftersom Du ansåg att jag var ’originell på ett intelligent sätt’. Ett omdöme som förpliktigade och har påverkat mitt yrkesval och resulterat i denna utställning”.

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

En vandring i utställningen

Powered by WordPress. Designed by WooThemes