År 2058 – varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?

2058_bild_hemsida2008.10.27 – 2009.03.15

“År 2058” är ett undantag.
Museet har haft flera utställningar om det förflutna och samtiden, men ingen om framtiden, som är minst lika viktig, för den kan vi ju påverka, i varje fall till del.

I början av 50-talet beslöt sig tre personer för att göra Stockholm mer judiskt göra stadens judar mer judiska, genom att grunda en judisk skola och ett judiskt allaktivitetshus, allt utanför församlingen, som inte ville vara med. Joseph Ettlinger, Anna Rock och Fritz Hollander förändrade det judiska livet i Stockholm, fördjupade det, och vi vill gärna lyfta fram dem, deras kraft och övertygelse, och deras tro på att det går att göra något.

“År 2058” diskuterar om vi judar finns kvar i staden om femtio år, och om, är vi så dags helt sönderassimilerade, och egentligen inte judar längre, eller har vi då gått ihop med de kristna eller är det mesta precis som idag eller har trycket från antisemiterna blivit så starkt att judarna mest av allt är upptagna av att freda sig som det står i en prognos på vår citatvägg eller har Klippgatan på Söder blivit ett sjudande judiskt kvarter med koscherkrogar och kabbalacenter?

Oavsett hur det går, vi judar har ett ansvar inför kommande generationer en förpliktelse att förvalta vår särart att försöka överleva. om det nu verkligen är så viktigt att inte bryta kedjan som staden sista jude frågar sig i en av filmerna i nästa rum.

Diskussionen som förs rör förstås inte enbart judar. också kurder, assyrier, romer och andra undrar: Hur överlever man i detta homogena och lutherska land? Hur bevarar man den egna kulturen i denna nordliga provins?

Det går.
Vi kom hit 1774, och har hittills klarat det.

Yvonne Jacobsson, museichef

Ricki Neuman, idé och manus

Ricki Neuman har initierat och utvecklat utställningsidén. Helheten gestaltas av formgivaren Lina Sporrong med hjälp av fotografier och layout av Karl Gabor.

Tack till:
Statens Kulturråd, Stockholms Stads Kulturförvaltning, Eduard och Sophie Heckschers Stiftelse, Judiska Församlingen genom Warburgs Donationsfond, Bernhard Fischbein och Folke Scherlin.

Tack också till:
Referensgruppen:
Miriam Andersson-Blecher
Karl-Olov Arnstberg
Henrik Berggren
Eva Ekselius
Forskarna:
Karl-Olov Arnstberg
Thomas Fürth
Lena Roos
och till: William Jewson, Översättningar till engelska
Dekorteknink
Westerlund Byggnads AB, byggnation och måleri
Yvonne Rock, kulturproducent

Utställningens tre nyinspelade kortfilmer utspelar sig alla år 2058 och bygger på idé och manus från Ricki Neuman, har regisserats av Stefan Wrenfelt, och fått kläder och scenografi av Katarina Wiklund och Hanna Enbuske

”Aronaberg” handlar om den allra siste juden i Stockholm och har Stefan Böhm i huvudrollen.

”Klippgatan” beskriver en judisk renässans och har Eva Wellinder i huvudrollen.

”JesMos” berättar om en framgångsrik judisk-kristen rörelse och har Josefin Lennström i huvudrollen

Fotograf: Mattias Högberg
Ljus: Tetz Sjöwall Wahlöö
3D-effekter: Jonas Ekman och Erik Eriksson
Inspelningsassistent: Cecilia Wrenfelt

Stort tack till alla som har medverksat och till Ulla Frankner vid Citykyrkan, Emanuel Hägglund och Åke Lindblom på Gluggen och Katja Finkel på Magasin 3 Stockholm Konsthall som har lånat oss utrustning och lokaler sammt Tommy Mikulinser vid Judiska Församlingen i Stockholm.

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Tankar kring formgivningen

Några tankar kring formgivningen av ”År 2058”

Mitt uppdrag var att skapa en plats för tre forskare och deras framtidsidéer – och en för 15 judar i stockholm, där de kunde säga något om framtiden.

Forskarna får berätta från sina “egna” arbetsplatser, som ska kännas levande, men också vara lite stramt uppställda med en röd lampa ovanför namn och titel. Dessutom ett bord med pärm, papper och aktuella böcker samt en anslagstavla, som vid närmare eftertanke fick bli en klassisk med väv. Den har vi använt sedan 50-talet, och den kommer säkert att hänga med ett tag till. Här kan idéerna presenteras, och besökarna får sätta upp sina kommentarer med post-it-lappar.

Stockholmsjudarna talar till oss från upplysta fönster i en stockholmssilhuett med nya inslag. Har lånat Gert Wingårdhs förslag på en skyskrapa – och sedan har en större moské fått plats i innerstaden. genom att ljussätta silhuetten skapas också en drömlik skugga av ett framtida Stockholm på väggen mot filmrummet.

Lina Sporrong
Utställningsformgivare och scenograf

Från modell till färdig utställning

2058_2_small2058_4_small2058_lina-1

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Forskarna

2058_arnstbergJudarna blir vinnare

År 2058 har Sverige ingen egen statsminister, utan är en del av det federala Europa som styrs från Bryssel. Världen är indelad i fem maktblock. På fjärde plats ligger Europa, och sist det retirerande Arabiska Väldet. Oljan börjar ta slut. de Arabiska staterna blev de stora förlorarna i tredje världskriget, och i fredsavtalet säkrades staten Israels existens, som en av få solitärer utanför blocken.

Nittio procent av världens befolkning lever i städer eller urbana landskap, och så gott som allting de ser, hör, luktar, vidrör eller smakar på är artefakter, tillverkade av andra människor.

till namnet är Sverige fortfarande ett välfärdsamhälle och en demokrati, men välfärden är slumpmässig, och det finns inte längre mycket att rösta om i detta hörn av Europa. Världen glider ytterligare isär, i mycket rika och mycket fattiga, och judarna räknas in bland vinnarna.

Att ingå i en etnisk minoritet kan vara en fördel i en alltmer globaliserad värld, särskilt när nationalstaten försvagas. Etnisk tillhörighet blir en garanti, inte bara för likartade värderingar, utan också för att man ska våga göra affärer och utbyta förtroenden med varandra. Med andra ord, inom den etniska gruppen kan man snabbt skaka fram kapital, eller göra enkla transaktioner beseglade med ett handslag.

Utåt däremot finns inget positivt i att skylta med sin judiskhet. Vi får en värld där alla är lika på ytan. Det är nödvändigt i och med globaliseringen. Och utanförskap och rasism drabbar stora grupper även i framtiden.

Det finns anledning att vara pessimistisk. Abbas budskap The Winner Takes All hördes igår över världen. Det blir än mer giltigt i morgon.

Karl-Olov Arnstberg
Etnolog

 

2058_furthVälkommen till J-World

Med hjälp av internet kommer människor för första gången att kunna leva i parallella världar, en reell – och en virtuell, där man alltså kan umgås och tjäna sitt uppehälle, och där man även kan leva ut sin judiska tillhörighet.

Redan idag kan jag placera mitt alter ego i den virtuella världen, i form av en avatar eller ikon. Redan idag kan ta ut idéer, varor och inkomster från den virtuella världen, och sedan använda dem i den reella – samt besöka virtuella butiker, museer, föreläsningar, spelhallar, science centers, eller gå runt i den hittills enda virtuella ambassaden, som för övrigt är svensk.

En gång i tiden lärde vi oss att umgås över telefon, och då satt man i var sin ända och förmedlade sina tankar via en tunn tråd.

I den virtuella världen samtalar man inte bara med de andra, utan man är ihop med dem, ett socialt samspel som pågår i flera dimensioner, som helt uppfyller deltagaren och som gör att man lämnar känslan av att vara i den reella världen.

Vi kan likna den virtuella världen vid en film som man själv agerar i och vars handling man själv kan förändra. En framtida J-World är en global parallell judisk värld som gör det möjlighet att leva ett judiskt liv varhelst man befinner sig, och som kommer att underlätta för den lilla judiska församlingen i Stockholm, för i J-World kommer man alltid att kunna få kontakt, när man vill göra något med en annan jude, oavsett tid och plats eller den reella församlingens storlek.

Med andra ord, man får utan problem ihop tillräckligt med folk, vare sig man vill be eller undervisa, berätta judiska vitsar eller diskutera Israel. Det är bara att gå in i nätet.

Thomas Fürth
Framtidsforskare

 

2058_roosEn ny identitet

År 2058 lever en majoritet av världens judar i israel. skillnaderna mellan judenheten i Israel och diasporan blir allt större. Israel domineras av judar som definierar sig som ortodoxa eller charedim (ultra-ortodoxa). Men även de israeliska judar som ser sig som sekulära firar nu sabbaten och de judiska högtiderna, och ytterst få israeliska judar lever i blandäktenskap.

I diasporan är förhållandena de motsatta. där omfattar de flesta reforma eller liberala ideal. Många lever i blandäktenskap eller har en icke-judisk förälder. Dessa familjer firar fortfarande de judiska högtiderna, men kombinerar med att även uppmärksamma andra religiösa högtider. Detta kan innebära att den judiska identiteten blir tunnare.

Å andra sidan, det är svårare att leva naturligt som jude utanför Israel, kommer alltid att vara så, och därför utvecklar judarna i diasporan ofta en mer medveten och starkare judisk identitet.

Hur blir det i framtiden? går det att finna en form av judisk identitet som kan förena sekulära och religiösa, israeliska judar och judar i diasporan, konservativa och progressiva? Det måste i så fall bli en identitet som inte i första hand bygger på tro eller praxis, utan på medvetet vald delaktighet.

En väg är kanske att i framtiden se judendomen som en berättelse, en gammal berättelse om ett folks möten med det gudomliga, om lidande och räddning, om utsatthet och välsignelse, en växande berättelse där nya kapitel läggs till, och där varje individ bär berättelsen vidare, efter sina förutsättningar, under sina omständigheter, med sin begåvning och fallenhet.

Lena Roos
Teolog

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Judiska röster

2058_yaelfeiler

Yael Feiler
Ett problem är att socialt judiskt liv i Stockholm ter sig väldigt exklusivt. det fungerar ofta som en klubb med osynliga inträdeskrav. För det mesta rör man sig i invanda mönster, vilket inte inbjuder till förnyelse. Intressant nog har benägenheten för förändring varit mer påtaglig på den religiösa sidan. Att församlingen numera ställer sig positiv till att anställa en kvinnlig rabbin är resultatet av långt och målmedvetet förändringsarbete, en process som redan har lett till egalitära gudstjänster i synagogan. Män och kvinnor är idag likställda, och kan för första gången i svensk-judisk historia medverka i samtliga religiösa ceremonier. Det är stort. Nyligen fick jag ta emot och bära toran, och ingå i processionen bakom kantorerna. Det var härligt att hålla torarullen tätt intill kroppen och sedan bevittna på nära håll hur den sattes in i arken igen. Jag kände mig delaktig!

Född och uppvuxen i Israel, bott i Sverige i 25 år, teatervetare

 

2058_larsdencik

Lars Dencik
Om det finns judiskt liv i Stockholm om 50 år, tja, det beror mer på vår omgivning än på oss själva. Så har det ju varit genom hela historien. Antisemitismen kan göra det svårt att vara jude, men den får oss också medvetna om vår judiska tillhörighet, och ger underlag för en upplevelse av ödesgemenskap, skapar medvetenhet om att vi delar en historia, eventuellt även en framtid.

En vision: både folklig och organiserad antisemitism avtar, liksom religionens grepp om människors liv, samtidigt som Israel blir en stat bland andra i mellanöstern. Då ställs vi inför det verkliga provet – att bevara och utveckla en judisk identitet som inte hämtar sin kraft ur förintelsens trauma, religiösa påbud eller sionismen och Israel.

Jag ser fram mot ett judiskt liv baserat på en positiv vilja att vara jude – för att man blir del av en tanketradition, ett perspektiv på tillvaron, en livshållning som både fördjupar och berikar ens liv, en gemenskap, en speciell blick på världen och människorna, och ett särskilt sätt att reagera på, ibland neurotiskt, ibland humoristiskt. Också en sån identitet kan förmedlas från en generation till nästa. Det ska helt enkelt vara roligare att vara jude, och intressantare, djupare, och mer komplext, mer berikande och svårare, än att bara vara ”vanlig”.

Född i Borås, uppvuxen i Lerum, socialpsykolog, författare

2058_annafrey

Anna Frey
Vi är en hel del i min generation som har vuxit upp väldigt svenskt, med föräldrar som verkligen har velat bli en del av Sverige. Barnen känner sig trygga i att vara svenska, samtidigt som många av oss är rädda för att något viktigt håller på att gå förlorat, och därför finns det hos oss ett växande intresse för mer kunskap – och för traditionen, och religionen, de hör ju ihop. För mig är den stora frågan: om jag vill leva judiskt, och inte nödvändigtvis religiöst, kan jag då vara kvar i Stockholm, eller måste jag bo i Israel eller USA?

Född och uppvuxen i Stockholm, sociolog, läser till en MA i journalistik

2058_peterlebenswerd

Peter Lebenswerd
Diasporan är viktig så länge den finns kvar. Men det kommer en tid då den har spelat ut sin roll. Just nu finns en stark rörelse bland unga judar runt om i världen. man söker sig tillbaka till Israel. Det är en anledning varför jag vill flytta dit. Det är där det judiska dramat kommer att utspela sig. För närvarande befinner sig vårt folk i en mycket speciell period. Bara två gånger tidigare i historien har vi varit i en liknande situation, när det gäller landet Israel, haft en liknande öppning: när vi tågade ut från träldomen i Egypten, och när vi återvände från fångenskapen i Babylon.

Född och uppvuxen i Stockholm, studerat medie- och kommunikationsvetenskap, arbetar inom Judiska församlingen

2058_mortonnarrowe

Morton Narrowe
Fler människor än någonsin talar hebreiska. det bådar gott för framtiden. Språk är makt. Och språk rymmer mer än ord. Man brukar säga att jiddisch är en sorts tyska, men med andra värderingar. En gång i tiden var vi judar en religiös församling, numera är vi en etnisk och social grupp, och här i Stockholm en mycket liten sådan. Israel betyder mer för oss som lever i små församlingar. Vi kan inte vara självförsörjande, vilket gör oss mer sårbara. Hade vi kunnat överföra stämningen och gemenskapen på Glämsta till Judiska Centret i stan, då hade vi lyckats, då hade jag varit mindre orolig för framtiden. Vill vi överleva i stockholm, då räcker varken etnicitet eller socialt umgänge med andra judar eller kontakt med Israel.

Född och uppvuxen i USA, rabbin, till Sverige 1965, medverkat vid tolkningen av Bibeln till modern svenska

2058_lenaposner

Lena Posner-Körösi
Om femtio år är det accepterat att om man känner sig som jude, och har minst en förälder som är det, då är man jude, även i det religiösa livet. Vidare kommer alla konverteringar att gälla överallt, också de utförda av konservativa och reforma rabbiner. Istället för dagens gudstjänster, som ofta kan vara ”föreställningar”, med en passiv publik, ser jag framför mig ett andligt liv där alla deltar med sång och musik, och där det också finns stunder av eftertanke och tystnad i vår stora, vackra synagoga. Slutligen blir koscherslakt tillåtet i Sverige, Ahmed Rahmi sitter bakom lås och bom, och Radio Islam finns inte längre på nätet. Inte heller andra hemsidor som sprider hat, för de släcks automatiskt ner, på samma sätt som idag sker med hemsidor med barnpornografi.

Född och uppvuxen i Göteborg, psykolog, ordförande i Judiska församlingen

2058_jakobringart

Jakob Ringart
Jag tror tyvärr att den muslimska minoriteten kommer att få en allt starkare ställning i vårt land, hjälpt av det svenska samhällets trängtan till kulturell självutplåning, och därmed blir antisemitismen mer utbredd. Minnet av Förintelsen kommer att blekna, om det inte inkluderas i judisk tro och tänkande. Jag har själv erfarenhet från lägren och är aktiv i Föreningen Förintelsens Överlevande. För närvarande arbetar vi med en grupp ungdomar från tredje generationen, dvs flickor och pojkar vars far- eller morföräldrar överlevde. De ska genomgå en utbildning för att sedan kunna sprida kunskap om Förintelsen i skolorna.

Född och uppvuxen i Polen, överlevde gettot i Lodz och Auschwitz, till Sverige med Röda korset 1945, föreläser om Förintelsen

2058_reubensallmander

Reuben Sallmander
Den svenska judenheten är ingen ö i världen utan påverkas av den globala politiska utvecklingen. Religion och kultur har alltid varit trendkänsliga, även om den judiska kulturen stått sig relativt homogen genom historien. Jag upplever Judiska församlingen som en exklusiv klubb. Kunskapen om de judiska traditionerna, våra språk men också de andliga värdena har urholkats och tron att det räcker att enbart identifiera sig som jude, verka vara en rådande uppfattning. Jag anser inte att något skall bevaras för bevarandets skull. Det finns inget egenvärde i att vara jude. Vi är vår historia och tradition. Försummar vi kunskapen om dem, oavsett falang inom det judiska, faller idén med att vara jude, och vi blir inte mycket mer än en grupp som hejar på samma fotbollslag.

Född och uppvuxen i Stockholm, gick ut Teaterhögskolan 1991, haft roller inom teater, film och tv

2058_barbaraspectre

Barbara Spectre
Merparten av judarna måste inte vara religiösa för att vi ska kunna överleva här i Stockholm, men då måste något annat utgöra kärnan, till exempel en judisk världsåskådning, en judisk hållning, och en sådan finns redan. Den kräver kunskap, en relation till judisk kultur och judisk litteratur, och ett förhållande till våra källor. Vi i Sverige skulle vinna mycket på att införliva den europeiska judenhetens historia. Det skulle få oss att tydligare se vad diasporan har åstadkommit, och ge oss en stadigare identitet, samt vara en markering mot det amerikanska och israeliska.

Född och uppvuxen i USA, utvandrade till Israel 1967, leder det judiska institutet Paideia i Stockholm

…………………………………………………………………………………………………………………………………………..


Lyssna på utställningen nedan:

[ca_audio url_mp3=”http://www.judiska-museet.se/wp-content/uploads/2013/12/voices.mp3″ url_ogg=”OGGURL” css_class=”codeart-google-mp3-player” autoplay=”false” download=”false” html5=”false”]

…………………………………………………………………………………………………………………………………………..

 

Bilder från utställningen

Bilder från utställningens tre nyinspelade filmer, som var och en beskriver ett framtida scenario:

I Aronsberg möter vi den enda kvarvarande juden i staden. Han är besviken, arg och förvirrad. Hur kunde det bli så här? Satsade vi för mycket på Israel? Vi var ju världens mest idealiska minoritet.

Klippgatan skildrar en judisk renässans på Söder, där alla stockholmare kan lyssna på klezmer, lära sig om kabbala och äta gefillte fish. Fast pressen talar om gated community, och grannarna tar till våld.

JesMos är Sveriges snabbast växande samfund och har precis köpt Globen. Äntligen en återförening mellan judar och kristna, efter tvåtusen år! Men muralmålningen med Moses och Jesus som omfamnar varandra utsätts för sabotage.

 

Powered by WordPress. Designed by WooThemes